Cause I really miss you.

Jag dog lite när jag lämnade av dottern idag, trodde ju att jag skulle få en kram, eller åtminstone ett "hejdå mamma" men icke. Min lilla flicka är stor nu. Självklart är jag glad över att hon trivs så bra i dagis och inte blir så där skrikig och ledsen när jag lämnar av henne men att hon skulle vara så där, buuhuu. Om jag skulle ha vetat det förut så skulle jag aldrig ha låtit henne gå i dagis, nej skämtåsido.

Söndag, söndag, snart är det söndag. Mammas lilla hjärta kommer hem då

Men så länge ska jag försöka att underhålla mig med allt och inget. Alltså ut och låtsas vara ungdom igen, lättare sagt än gjort.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0