Us and Life

Det finns inget som toppar en förlossning och jag älskar att läsa om andras. Det är så himla roligt att få en liten syn hur de upplevde det. Mitt var ett helvetes smärta dos, och sen blev den värre och värre men slutade som tur helt bra. Snart är det 2 år sedan och den där helvetes smärtan jag upplevde då, vet jag inte hur det känns längre.

Min smärttröskel är så gott som lågt. Så en hel del smärta fick jag känna men än idag förstår jag inte hur jag inte kunde känna av den där långa nålen de trycker in i handen på en, och inte skulle jag riktigt ha märkt av den om inte barnmorskan skulle ha sagt "Oj, det blev väl lite klottigt."

Igår kväll före läggdags läste jag Annikas andra förlossningsberättelse. Lite flashbacks och i slutet när Annika skrev om att de rörde och påtade på henne där nere pga moderkakans delar kände jag faktiskt hur ont och obekvämt det var. Jag fick nämligen också vara med om det, det var inte pga moderkakan för mig utan för att jag blödde så enormt mycket och de hittade inte varifrån. Och sen känslan när man känner sig så svag så att man knappt kan hålla i sitt nyfödda barn, usch. Men min förlossning slutade bra och det gjorde Annikas också, tur det. Gå in här och läsa om förlossningen och ojja er över alla fina och underbara bild som blev tagen under förlossningen :)