Us and Life

1år 8mån senare har jag bara lite baby bump mage att träna bort om jag så vill ha en platt tränad mage. Men latheten kommer i vägen, annars så fick jag bort mina preggo kilor ganska fort genom att amma och promenader med barnvagnen, även om jag smaskade i mig för mycket gott.

Varför jag drar upp dessa negativitet här och nu är bara att det är så lätt att ha fördomar och smutskasta. Varför vill man det? Såra någon? Även om jag blev mer arg och irriterande än ledsen så betyder det inte att det inte var lite sårande att läsa t.ex att jag är en dålig mamma före jag äns har fått chansen att vara en mamma. Eller det som tog priset var när jag läste att jag hade förstörd någons liv.

Så när det väl kom till kritan var det Tobbe som hade svårt att kunna ta sig an rollen som pappa, vilket gjorde att det fanns ingen annan utväg än att vi separerades, sagt och gjort. Ensamstående morsa var jag vid 16års åldern, inget att hurra över men jag kämpade, jag fick ta emot fördomar och skit mer eller mindre. Jag fick kämpa, hoppet försvann nog aldrig, dottern var/är min solstråle och en dag stod vi på fötterna igen.

Sen blev det helvete igen, det tänker jag inte dra upp här för personer som är inblandade skulle skämmas ansiktet av sig, men vi stod kvar på fötterna, trots allt det. Ser ni, man ger inte upp så där jäkligt lätt när man har ett barn och det om någon/något är värd att kämpa för!

Tillbaka till fördomar och att smutskasta, varför gör man det? Anonymt brukar det mest vara, jag förstår inte. Och sedan varför det kommenteras elakt så är orsaken: "Du har en blogg, du ska kunna ta kritik, alla ska få ha en åsikt, yada yada". Men är det så? Ska den som blogga få höra att hon/han är värdelös, ful, äcklig and so on?

Att alla ska få ha en egen åsikt, ja, till en viss del. Sedan att en kommentar utgår från att personen är ful och helt plötsligt fick den som kommenterade rabblat upp en hel lång lista på en och samma sak. T.ex Engla, där blev det halibalik bara för att hon som mamma hade på en bikini som en hel del tyckte inte hörde hemma på en mammas kropp, sjukt ju! Sedan följdes det av fler xantal kommentarer som var i liknande form men bara av någon annan, tror de att budskapet inte kom fram eller?

Inte förglömma dem som inte läser hela inlägget utan halva och vips finns det 50 liknande kommentarer efter varandra som berättar hur bloggägaren är dum i huvvet och så predikar dessa läsare hur det ska stavas eller någonting konstigt.

Jag vet inte riktigt var jag vill komma med denna inlägg, högst troligtivs få sagt allt detta. Irritations moment. Vet ni, vi skulle leva i en lite bättre värld om man skulle kunna hålla käften ibland- "somethings is better left unsaid", om vi kunde sluta dömma andra- "Don't be so quick to judge other, you only see what they've chosen to show you". Självklart finns det en hel drös med saker man kunde förbättra, här i bloggen kan vi komma överens om att åtminstone inte dömma andra före ni vet hela historien och allt, men sedan hoppas jag ni beslutar er att inte lägga er i och låta alla leva sitt eget liv, okej?