Stunder.
Jag har stunder då allt känns helt okej, då jag skulle kunna lägga mig ner och dö, då jag känner en enorm stor saknad och stunder där jag ser så mycket hopp och kärlek. Dottern har varit som energi/trygg/kärleks-/ källa för mig, vilken underbar dotter jag har! Jag har inte riktigt förstått att hon är min, alldeles egen masterpiece! Det händer så mycket nu att jag säger varken bu eller bä för någonting, allt står liksom helt stilla och jag vet att snart är jag mig själv igen. Kanske inte imorgon, nästa vecka, om en månad men snart.
Kommentarer
Trackback
