Us and Life

Måndag morgon börjar med teori, strecka under meningar och sånt tråkiga saker.

Jag längtar tills det är dags att gå och sova igen. Skulle helst av allt krypa ner tillbaka under täcket och sova ett par timmar till.. Later

Facebook är överskattad. Jag har tydligen en äcklig stalker, sömnkontot är på minus, studiestödet kommer på Tisdag och jag ser framemot en 3 dagars skolvecka. High Five!

There is just something between us that no one can ever understand, because we ourselves don't even understand it.

Dottern är hos pappa sin och själv har jag varit med mamma, pappa och co. Nu ska jag hoppa i duschen och sen är det middagsbjudning/1 års kalas. Kvällen är lite oplanerad ännu men kanske det blir lite bilköras hit och dit :)

Förlåt mig för mina felstavningar men det bara går så fort att skriva och oftast hinner jag inte läsa igenom allt, busy mama! Men nu ladies and gentlemen, jag ska unna mig fredags godis, candy king it is och twilight reklam är det på påsen. Lite mystisk och skrämmande mörk för att vara en godispåse, nå anyhow ska jag strax bänka mig framför tv:n och titta film sen off to bed. Men nog har jag på känn att jag ännu hinner blogga lite mer före jag går och lägger mig ;)

Tack så jätte super mycket Backlund att du så glatt visade världens mest omotiverad spelet (eftet wow såklart) ever idag. Det går ut på att jag ska ge elstötar åt fåglar, sjukt. Men så beroendeframkallande!

Ps. Jag fattar inte riktigt hur man ska vända bilderna eftersom jag bloggar från iPadden, därför får ni vända huvudet lite på sned, speciellt Backlund! Jag kan tro att jag har slagit ditt rekord, vill jag minnas ;) Ds.

Fredagen spenderas med Idol, as usual, vackert så! :)

Idag har jag knappt orkat prata, några enstaka gånger. Men annars har jag nog inte tjoat och jublat högt en enda gång idag. Beror väl mest på att jag är så otroligt trött just nu, och eftersom det inte finns någonting inplanerat ikväll så ska jag och dottern powernappa, sova i minst en timme. Talk to you later :)

Dödströtta är vi allihopa. Speciellt Sassa.

Vi var som sagt till Måsan och hälsade på mr. Skog & mr. Engström. Den förstnämda har en farm, (hans styvfar) nå, vi gick och sökte efter dem. Jag dog lite när det var så mörkt och det skramlade till lite här och där. Men såklart ska de tvinga in mig i en av huset som rävarna bor i (jag är ingen farmare or what so ever så jag kan inte namnen på allt), ja, 18 år och jag var fem före att börja gråta. Yasmine soon to be 2 år var tuff, hon klagade bara på lukten. Yasmine fattade som tur nada av att jag var rädd som bara den medan de tre andra skrattade åt mig.

Det må va första gången jag går in dit, men även sista. Jag inbillade mig att buren var öppna, att jag skulle bli uppäten eller bli av med ett par fingrar. I'm such a pussy, jag vet.

Efter allt det så kom S-M också dit, Yasmine blev såklart blyg och det var hon resten av kvällen även om vi hade det gemytlig. Nåja, hon var förstås en aning jätte trött för annars skulle hon nog ha busat energin av sig med S-M. Men sist och slutligen så gav Yasmine en kram iallafall, en bra början ;)

Idag måste vara första dagen på väldigt länge som jag har vaknat upp och känt mig sådär helt ok. Inte bra, inte dåligt heller, bara helt ok. Att dottern var med i skolan hela dagen gjorde nog att jag orkade en hel del kan jag säga! Inte att förglömma mina allra allra finaste vänner.

Jag har tvingat mig själv att vara social och även om jag många gånger skulle ha velat vara ensam så är jag glad över att jag ändå försökte att vara med kompisarna. Ibland så glömmer jag bara hur härliga människor jag har runtomkring mig, you're awesome.

Men nu efter att ha haft "The Big Mötet" så ska jag ge mig ut på praktik istället för att behöva komma till skolan och se på människor som får min mage att vända sig in och ut, ja, helt enkelt få slippa att komma till ett ställe där jag mår allt annat än bra. Det är blandade känslor men i slutändan är det nog bäst så för Yasmine, att ha en glad mamma.

Sen jag blev mamma har jag glömt bort mig själv helt enkelt. Jag har inte tagit någon ensamtid där jag har fått göra vad jag vill och när jag vill. Det hela "jag" var/är som bortblåst. Jag saknar såklart att få vara ut med kompisarna och det är inget jag skäms över att säga men sen så kan jag inte se ett liv utan Yasmine, även om "fritiden" har minskat till minimum så känns det helt okej, för mig.

Jag kan inget annat än säga att, hur jäkla jobbigt det än är att vara 18 år, mamma och studerande och få deala med all väldans problem, drama hit och dit så är det nog värt det, för mig. Men jag avråder ändå unga flickor att ta på sig rollen att bli mamma vid så ung ålder, det är inte bara gullegulle lilla bebis utan - en liten människa som ska gå före allt och uppfostras, inte bara till 18 års åldern utan hela livet ut.

Det känns som om jag har misslyckats med allt men vet ni, när jag ser på Yasmine så vet jag att jag har gjort en sak rätt. Hon är så underbar och min alldeles egen ängel!

Jag kan inte förklara hur mycket hon betyder för mig och hur mycket jag älskar henne, ah, jag blir så varm inombords varje gång hon ler och vill kramas. Men envis som en åsna är hon, men det gör egentligen ingenting. Hon är ju ändå så perfekt. Mama loves you, sweetie.

Yasmine har lindat S runt sin lilla ringfinger. Men oj så de har roligt tillsammans. Kvällens planer då? Nå, kanske vi packar ungen och far ut på en roadtrip och hälsar på männen i våra liv. Eller nåja, S's pojkvän och Tommy ;)

Jag har världens bästa lärare och klasskompisar :)

Jag är dödstrött! Men fint med en nattlig samtal om allt mellan himmel och jord iallafall :)

Sjukt. Det var tydligen en mycket fin norrsken här där jag bor förra natten. Hur kunde jag missa det?